Vad är felet med kopieringsskydd?

(2002-03-31)

originaltext

Ron Rivest frågade mig, "Jag tror det skulle vara upplysande att höra dina åsikter angående skillnaderna mellan Intel/IBM:s kopieringsskyddsförslag och de redan existerande metoderna för att skydda tv-program. Om kunden är villig att köpa extra utrustning [exempelvis dekoder ö.a.] för att kunna titta på kopieringsskyddat innehåll, vad är fel med det?"

Till att börja med vill jag kalla det kopieringsskydd istället för innehållsskydd (content protection), eftersom "innehåll" är ett sånt meningslöst ord. Det som tekniken egentligen gör är att hindra kopiering. Såna tekniker har en lång historia inom datorvärlden, från de första mikrodatorerna, minidatorerna och arbetsstationerna. Förutom i väldigt små nischer har alla försök misslyckats. Många misslyckades på grund av att kunderna svek och valde andra produkter istället som inte hade några kopieringsrestriktioner.

Det är inget fel med att låta folk få välja att köpa kopieringsskyddade produkter om de tycker om dem. Det som är fel är när:

  • Konkurrerande produkter försvinner från marknaden.

    Det som är fel är när människor som skulle vilja ha produkter för att bara spela in data, ljud eller video utan kopieringsskydd inte kan hitta någon sådan eftersom de har körts bort från marknaden. Körts bort av:

    • Restriktiva lagar som den amerikanska Audio Home Recording Act, som dödade marknaden för DAT-band.
    • "Anti-cirucumvention"-lagar som Digital Millennium Copyright Act, som EFF nu tagit till domstolen.
    • Myndigheter, som när amerikanska FCC för en månad sedan bestämde att det ska vara olagligt att erbjuda människor möjligheten att spela in HDTV-program, trots att det faktiskt är fullt tillåtet att spela in.
    • Överenskommelser företag emellan, som SDMI och CPRM.
    • Hemliga överenskommelser utanför lagen och standarden, som att DAT och MiniDisc automatiskt utgår från att det man spelar in är upphovsrättsskyddat och att den som spelar in inte har rätt till det materialet. (Min inspelning av min brors bröllop är omöjlig att kopiera eftersom min MiniDisc-spelare beter sig som att jag och min bror inte har copyright på inspelningen.)

    Pioneer New Media Technologies, som tillverkar DVD-inspelaren till Apples datorer säger, "Konsumenternas huvudsakliga användningsområden för inspelningsbara DVD-skivor kommer att vara redigering och lagring av hemvideo samt digitala fotografier". Försiktigt nog säger de inget om att spela in video över internet eller tv-program, för tv-bolagen jobbar hårt för att se till att den möjligheten aldrig ska nå marknaden. Detta trots att det är fullt lagligt att spela in för eget bruk. Företaget Streambox skapade ett program som lät folk spela in video över internet (i RealVideo-format), men blev stämda av Real och slutade distribuera programmet. Enligt Nomura Securitues kommer försäljningen av dvd-inspelare att överstiga försäljningen av traditionella videoapparater år 2004 eller 2005, och även försäljningen av dvd-spelare som inte kan spela in. (http://www.kipinet.com/tdb/1000/10tdb04.htm). Så, runt 2010 är det inte många konsumenter som kommer att ha tillgång till en videoapparat som låter dem spela in från tv:n. Är det någon som har någon åsikt om det sociala paradigmskiftet? Tycker vi det är bra eller dåligt? Har vi någonting att säga till om överhuvudtaget?

    Istället kommer konsumenter vara tvungna att betala film- och tv-bolagen gång på gång för möjligheten att få se ett tv-program på annan tid eller på annan plats. Även om man har köpt filmen. Konceptet kallas "pay per use" (betala per användning). Det kan inte tävla mot "Du får för eget bruk spela in det som du har rätt att se". Företagen kan inte eliminera rättigheten med hjälp av lagar, för det skulle ändra för mycket på grunderna i vårt samhälle, så istället inför de restriktioner i tekniken så man inte kan av den anledningen. När de gör så bryter de mot grunderna som samhället står på. Men så länge som samhället överlever tills de har dött verkar de inte bry sig om den långsiktliga utveckningen.

  • Företag inte talar om vilka restriktioner de infört

    Det som är fel är när företag som inför kopieringsskydd i sina produkter inte talar om för konsumenter vad det innebär för restriktioner. Som t.ex. Apples senaste jätteglada hemsida om deras nya dvd-inspelare (http://www.apple.com/idvd/). Den är full av fantastiska fakta om hur du kan spela in dvd-skivor bestående av dina egna digitala videoinspelningar, etc. Vad de däremot talar tyst om är att du inte kan använda dvd-inspelaren till att spela in ett tv-program för att titta på det senare, eller att spela in någon ljud eller video överhuvudtaget som är producerat av något större företag. Även om du har lagen på din sida så hindrar tekniken dig från att göra det. De berättar inte att du inte kan mixa ihop musikvideor till en blandskiva (som du kan med musikskivor och en cd-brännare). De berättar inte att du inte kan kopieringsskydda ditt eget material; det är en rätt som bara de stora företagen har reserverat för sig själv. De säljer inte en DVD-Authoring-inspelare till dig, för den är bara till för "proffs". De säljer dig bara en DVD-General-inspelare som inte kan lagra de nycklar som behövs för att kopieringsskydda en inspelning. Skivor som är inspelade i en DVD-General-inspelare kan heller inte användas som masterskiva ifall man skulle vilja pressa kopior. De här skillnaderna nämns överhuvudtaget inte av Apple. De är osynliga tills efter att man köpt produkten.

    Det är inte bara Apple som vilseleder konsumenten; det är en epidemi. Sonys bärbara minidiscspelare har bara digitala ingångar, inga digital utgångar. Ljudet släpps in -- men släpps bara ut i lägre kvalitet genom den analoga utgången. Intel berättar glatt om deras underverk TCPA (Trusted Computing Platform Architecture) [http://www.trustedpc.org/home/home.htm ö.a.]. Man måste läsa mellan raderna för att upptäcka att det enda det gör är att spionera på hur du använder din dator, så att vem som helst över internet kan se om du är att "lita" på dig eller ej. TCPA är inte till för att rapportera till dig om du kan lita på din dator (t.ex. berätta om den fått virus), den funktionen finns inte. Det är till för att rapportera till skivbolagen ifall du har installerat något program för att göra MP3:or eller något gratisprogram som kan ta bort det kopieringsskydd som skivbolaget använder. Intel pushar för HDCP (High Definition Content Protection) som är en hårdvarumässig höghastighetskryptering som körs enbart på kabeln mellan datorn och skärmen. Den enda signal som krypteras är den som användaren sitter och tittar på, så varför är den krypterad? Jo, så användaren inte ska kunna spela in det han kan se på skärmen! Om man gör något med kabeln så degraderas kvaliteten till VHS.

    Intel pushar också för SDMI och CPRM (Content Protection for Recordable Media) som skulle göra dina lagringsmedia till medarbetare för film- och skivbranschen. De skulle vägra dig (du som äger datorn och lagringsmediumet) möjligheten att lagra saker och kunna hämta tillbaka dem senare. Istället skulle vissa saker automatiskt få restriktioner när du försöker hämta tillbaka dem - restriktioner som inte står under ägarens kontroll, eller som finns i lagen, utan kommer av ett avtal mellan film-/skiv-bolagen och datortillverkaren. Restriktioner som t.ex. "Du kan inte spela in musik med upphovsrättsligt skydd på ett medium som inte stöder kryptering". Om du försöker att spela in en låt från radio på en inspelare som stöder CPRM kommer den att vägra att spela in och spela upp, eftersom ljudet har ett vattenmärke men inte är krypterat. Även när du spelar in egna saker så är standardinställningen att det aldrig kan bli kopierat, och bara kan kopieras en gång om man ställer in så att kopiering är tillåtet. Intel och IBM berättar inte det här för dig; du måste läsa sida 11 av "Exhibit B-1" i "CPPM Compliance Rules for DVD-Audio" på sidan 45 i den 70-sidiga "Interim CPRM/CPPM Adopters Agreement", som du kan hämta ut efter att ha svarat på närgånga frågor efter att ha följt länken från http://www.dvdcca.org/4centity/. Allt som Intel berättar för dig är att CPPM kommer att "ge konsumenter tillgång till mer musik" (http://www.intel.com/pressroom/archive/releases/aw032300.htm). Att ljuga för kunderna för att lura dem att köpa din produkt är fel.

  • Vetenskapliga forskningsresultat inte får publiceras

    Det som är fel är när vetenskapsmän inte får forska inom sitt område eller publicera sina upptäckter. Professor Ed Felten vid Princetons universitet studerade SDMI:s vattenmärkessystem i detalj, som del i en studie öppen för allmänheten på uppmaning av SDMI, för att SDMI ville se om deras skydd gick att knäcka. (SDMI ville inte låta EFF vara med, för de ansåg att vi inte hade något intresse eftersom vi inte var ett skivbolag. I SDMI finns det ingen som representerar konsumenterna.) Professor Felten var i New York Times förra veckan och berättade att SDMI och hans advokater säger att han inte kan offentliggöra detaljerna kring bristerna i vattenmärkessystemet på grund av den amerikanska lagen Digital Millennium Copyright Act. Det är okej att berätta för SDMI hur dålig deras produkt är, men inte för allmänheten eller forskarkollegor.

  • Konkurrens hindras

    Det som är fel är när konkurrenter inte kan bygga konkurrerande produkter, t.ex. för konsumenter på den fria marknaden. Istället blir produkterna förbjudna och tillverkarna hotas så att programmet censureras och drivs under jord. Som exempelvis open-source DeCSS och dvd-spelaren LiViD, och som dvd-spelare över hela världen som kan spela upp amerikanska dvd-filmer (region 1). EFF använde mer än en miljon dollar förra året för att försvara en tidningsutgivare och en norsk tonåring från filmbranschens försök att censurera och fängsla dem, för att ha publicerat respektive konstruerat konkurrerande program för att spela upp eller kopiera dvd-filmer som inte följer de avtal som filmbolagen försöker sluta med alla tillverkare. Filmbolagen la ner fyra miljoner dollar på enbart fallet med tidningsutgivaren. Få eller inga tillverkare är villiga att släppa ut vanliga digitala ljudinspelare på marknaden. Det finns många mp3-spelare, men var är alla mp3-inspelare? De har blivit avskräckta på grund av hoten om stämning.

  • Missbruk av kopieringsskydd innebär fördel för monopolen

    Det som är fel är när skydd som sägs vara till för upphovsrätten används för andra ändamål. Inte för att skydda existerande rättigheter, utan för att skapa nya. Filmbolagen insisterade på ett regionskodningssystem för dvd-filmer därför att de skulle tjäna mindre pengar om dvd-filmer, som lagen tillåter, kunde handlas fritt över gränserna. (De skulle inte kunna ha det höga priset på bio om samma film samtidigt fanns tillgänglig på dvd, och de skulle inte kunna kombinera reklamkampanjer för biofilmen och dvd-utgåvan om de väntade för länge med att släppa filmen på dvd.) Regionskodningen resulterar i en situation där en konsument kan köpa en dvd-spelare lagligt, köpa en dvd-film lagligt, och sätta ihop dem och ändå inte kunna se filmen. Användaren har laglig rättighet att se filmen, men dvd-spelaren vägrar visa den, för om den gjorde det skulle filmbolagen kanske tjäna mindre pengar. Liknande kontroller finns på dvd för att hindra folk från att spola förbi reklamen och eventuella varningar.

    Microsoft skapade några medvetet felaktigt protokoll i Windows 2000 så att konkurrerande Unix-system i vissa sammanhang inte kunde användas som DNS-servrar. Microsoft släppte en specifikation på hur de hade gjort, men de släppte den bara krypterat och så var man tvungen att gå med på att inte använda informationen för att konkurrera med dem för att få specifikation avkodad så den gick att läsa. När någon knäckt den enkla krypteringen utan att ha gått med på avtalet så hotade Microsoft att använda DMCA för att stämma Slashdot som publicerade resultatet. (Lyckligtvis för oss så har Slashdot ryggrad och svarade: "Visst, kör på bara, vi kan försvara oss" och Microsoft fegade ur.) Copyright ger en inte rätten att förhindra konkurrens, eller global handel, men av någon anledning används upphovsrättslagarna som ursäkt just för att göra sånt.

  • Bestämmelser för allmänheten skapas utan allmänhetens medverkan

    Det som är fel är när bestämmelser för allmänheten skapas i rökfyllda rum, mellan film-/skiv-bolagens chefer och datorföretagschefer, och inte i en öppen debatt, av lagstiftare och domstolar. Specifikationen för CPRM, till exempel, tillåter en distributör av data att bestämma att mottagare kommer inte att kunna skapa kopior av datat. Eller att man kan göra två kopior, men inte tre. Den bestämmelsen kan inte påtvingas med lag, för den har inget stöd i lagen. Lagen säger något annat. Men bestämmelsen kommer att påtvingas av utrustningen som byggs av de ledande tillverkarna, för annars blir de stämda av film-/skiv-bolagen. Är det oväntat att de som tjänar på dessa bestämmelser är de som hittat på dem, på bekostnade av konsumenterna och allmänheten?

  • Upphovsrättens balans försvinner

    Det som är fel är när balansen mellan rättigheterna för skaparna och rättigheterna för allmänheten förloras. Minsta lilla ökning av skaparnas rättigheter betyder en minskning av allmänhetens rättigheter. När upphovsrätten utökas krymper det som är tillgängligt för allmänheten. Rätten att kritisera och diskutera någon annans version av sanningen är skadad. Amerikansk lag ger en nästan absolut rättighet att publicera; upphovsrättslagen ger en begränsad rätt att hindra andra att publicera. Minsta utökning av rättigheten att förhindra publicering minskar rättigheten att publicera. Till exempel är få verk efter 1910 utan upphovsrättsligt skydd, för allt som tiden går utökas upphovsrätten. Men kopieringsskydden som skapas av tekniska restriktioner är inte ens konstruerade för att ta slut. Det finns ingenting i specifikationerna för SDMI eller CPRM som säger att "Efter 2100 får du tillåtelse att kopiera filmer från 1910".

  • De som tjänar på det bara är en pytteliten del av samhället

    Som Adny Odlyzko poängterade, http://www.research.att.com/~amo/doc/eworld.html, se "Content is not king", "The history of communications and its implications for the Internet": "Den årliga inkomsten på biobiljetter i USA är en bra bit under tio miljarder dollar. Telekombranschen får in så mycket pengar på två veckor!". Att förvränga lagen och tekniken för mänsklig kommunikation och datoranvändning för att skydda upphovsmännens intressen, gör världen fattigare. Även om det inte hade brutit med samhällets grundpelare skulle det varit fel ekonomiskt beslut.

  • Samhället kan eliminera bristerna, men inte på det här sättet!

    Det som är fel är att vi har uppfunnit teknik för att eliminera brister, men medvetet kastar bort det för att ge förmån till de som tjänar på att det är brist. Vi har nu möjlighet att duplicera all slags information som kan lagras kompakt på ett digital medium. Vi kan replikera det över hela världen, till miljoner människor, till en väldigt låg kostnad. Vi jobbar hårt på tekniker som kommer att tillåta andra sorts resurser att bli duplicerade lika enkelt, inklusive godtyckliga fysiska objekt ("nanoteknik", se http://www.foresight.org/). Vetenskapliga framsteg, teknik och fria marknader har lett till slutet på många sorters brister. För hundra år sen använde mer än 99% av amerikaner uthus, och ett av tio barn dog i barnsäng. Nu har även de fattigaste amerikaner bilar, tv, telefoner, värme, rent vatten -- saker som de rikaste miljonärer i början av 1900-talet inte kunde köpa.

    Vi borde hjälpas åt att göra världen till en bättre plats att leva på, men istället smyger skivbolagsrepresentanter runt - de som tjänar på att det fortsätter vara brist - och försöker övertala folk att hindra vår billiga kopieringsteknik så vi inte ska kunna kopiera, i alla fall inte sånt som de vill sälja oss. Det här är värsta sortens ekonomisk protektionism -- att tigga hos samhället till förmån för en otillräcklig industri. Skiv- och filmbolagen är försiktiga med att inte berätta det för oss, men det är precis vad som försiggår.

    Om vi år 2030 har uppfunnit en maskin som kan kopiera materia lika billigt som vi kan kopiera en cd idag, kommer vi att då göra det olagligt? Så att bönder kan fortsätta tjäna pengar på mat, så att möbeltillverkare kan överleva genom att hindra folk från att skaffa bord och stolar som skulle kosta en dollar att duplikera, så att byggnadsarbetare inte ska bli ett utdött släkte eftersom ett fint hus kan kopieras för bara några hundra dollar? Ja, en sådan utveckling skulle helt klart förändra ekonomin i grunden. Men ska vi lämna den utvecklingen till de kriminella och göra världen fattigare bara för att rädda några människors jobb? Och skulle verkligen utvecklingen kunna hållas borta, eller skulle de stora fördelarna med den göra att de "kriminella" tar över?

    Jag tycker vi borde dra nytta av tekniken och komma överens om hur vi ska leva med den. Jag tycker vi borde arbeta med att fundera ut hur folk kan tjäna pengar genom att skapa nya saker och erbjuda tjänster, istället för att tjäna på att hindra kopiering. Det är vad jag personligen gjort de tio senaste åren. Jag har grundat ett framgångsrikt företag Cygnus Solutions, som årligen investerar mer än tio miljoner dollar på att skriva datorprogram, dela ut dem gratis och låta vem som helst ändra eller kopiera dem. Företaget finansieras genom att få in mer än 25 miljoner dollar av kunder, som tjänar på att dessa program finns, är pålitliga och utspridda. Företaget är nu en del av Red Hat, som också tjänar på att ge möjligheter till sina kunder utan att hindra kopiering. Det är inget sammanträffande att de som sysslar med open-source, fri programvara och Linux är bland de första att oroa sig för kopieringsskydd. Deras jobb, eller hobby, bygger på att eliminera bristerna och öka friheten på datormarknaden.

    Att omvandla världen så den fungerar utan brister är en enormt jobb. Ett så stort ekonomiskt skifte kommer ta decennier att sprida genom hela världsekonomin och kommer skapa miljoner nya vinnare och nya förlorare. Vi kommer vara väldigt lyckliga om vi år 2030 är beredda att få slut på bristerna utan upplopp och krig. Om vi ska finna en fredlig lösning på att leva i överflöd måste vi starta här och nu, genom att göra om de branscher som vi redan har eliminerat bristerna i -- text, ljud och bild. Företag som inte kan anpassa sig borde försvinna och ersättas av de som kan. När dessa branscher lär sig att leva och frodas utan att skapa låtsasbrister kommer de att ha tagit fram erfarenheter som andra branscher kan använda sig av när de måste omvandlas, om tio-femton år. Att förlita sig på koperingsskydd nu skulle leda oss i helt fel riktning! Kopieringsskydd låtsas att lagen och överenskommelser karteller emellan kan upprätthålla den nuvarande ekonomin som ett höstlöv mot en orkan av positiv teknikförändring.

Sammanfattning

Det här kanske blev ett längre svar än du väntade dig, Ron, men som du ser så är det många saker jag tycker är fel med hur kopieringsskydd prackas på en intet ont anande allmänhet. Jag skulle vilja få svar av dig i en liknande frågställning. Varför ska egotrippade företag få tillåtas att ändra balansen på grundläggande friheter, riskera yttrandefrihet, fria marknader, forskningsframsteg, konsumenträttigheter, samhällets stabilitet och slutet på behovet av information och fysiska produkter? Därför att någon kanske skulle stjäla en låt? Låter som en dålig ursäkt. Jag väntar på ditt svar.

John Gilmore
Electronic Frontier Foundation (EFF)
Copyright 2001 John Gilmore


This document is free software; you can redistribute it and/or modify it under the terms of the GNU General Public License as published by the Free Software Foundation; either version 2 of the License, or (at your option) any later version.

This document is distributed in the hope that it will be useful, but WITHOUT ANY WARRANTY; without even the implied warranty of MERCHANTABILITY or FITNESS FOR A PARTICULAR PURPOST. See the GNU General Public License for more details.

You should have received a copy of the GNU General Public License along with this document; if not, write to the Free Software Foundation, Inc., 59 Temple Place - Suite 330, Boston MA 02111-1307, USA. http://www.gnu.org/copyleft/gpl.html