Sv: Tågsätt eller Tågset. Både och

(Göran Kannerby | 2007-04-08 20:04)

Som ett svar på: Sv: Tågsätt eller Tågset. Både och skrivet av Arne den 08. apr 2007 19:28:03:

>>>>>>>>Jag inte ute efter att starta något bråk, eller att påstå att vissa stavar fel. Jag är enbart nyfiken på hur ni motiverar att stava på det ena eller andra sättet.
>>>>>>>>Om jag har förstått rätt så är den allmänna uppfattningen här inne att man stavar "tågsätt", men uppgifter jag får fram genom bland annat Bonniers ordlista gör gällande att det är "set" man ska använda om en "uppsättning" av något. Jag har även frågat runt bland lite vänner som inte alls är tågintresserade men intressarade av svenska språket, bla. min mor som är lärare, samtliga kommer fram till att dom skulle ha stavat "tågset".
>>>>>>>>Det är då kanske inte så konstigt att man ofta ser journalister använda sig av "tågset"?
>>>>>>>>Kan det vara någon gammal svensk stavning som hänger kvar här på just järnvägsområdet, att man använder "sätt"?
>>>>>>>>Jag vill nämligen annars påstå att ordet "sätt" har betydelsen "särskild form för att göra något" ex. "göra en sak på rätt sätt" eller "uppförande, beteende" ex. "hon har ett besvärligt sätt".
>>>>>>>Det fanns en bra förklaring en gång i världen på detta i PV.
>>>>>>>Både tågset och tågsätt finns.
>>>>>>>Ett tågset består normalt av ett tågsätt, en skenoval och en transformator.
>>>>>>SAOL, 10:e upplagan, sid 520, säger "sätt; omgång, uppsättning, tågsätt mm". Under "set" på sid 442 står bara "omgång i tennis mm ".
>>>>>I stort sett samma sak i 12:e upplagan. Men där finns också "set" som uppsättning i speciella sammanhang som "underklädesset", "verktygsset".
>>>>>Slår man på sätt hittar man betydelsen uppdradning av t ex järnvägsvagnar.
>>>>>Eftersom så många skriver tågset kan det inte sägas vara fel. Men det är bättre att skriva tågsätt eftersom det är i enlighet med gammal tradition. Och skriver man tågsätt torde färre stöta sig än om man skriver tågset.
>>>>>Om SJ eller något annat tågbolag skriver tågset i sina pressmeddelanden vill jag dock hävda att de skriver fel. Eller i varje fall djupt traditionslöst.
>>>>Bra! Låt oss då enas om att det är lika fel att skriva tågset som det är fel att skriva fyrkantsnyckel i stället för fyrkantnyckel och urspårning i stället för urspåring.
>>>Det där håller jag absolut inte med om. Fyrkant(s)nyckel finns inte med i SAOL men väl fyrkantsrör. Observera alltså s-et. Vill man slippa fällan kan man skriva vinkelnyckel. Men jag kan inte se att det är fel att skriva fyrkantsnyckel. Tvärtom. Vi kan göra en analogi med det så ofta felskrivna ordet helg(s)målsringning. Som av de flesta nog felaktig skrivs helgmålringning. Eller lördagskväll som det skall vara i SAOL, inte lördagkväll.
>>>Urspårning och urspåring finns båda i SAOL som ungefär likvärdiga. De står dock i just den inbördes ordningen. Så där får båda betraktas som rätt.
>>>Några andra i järnvägssammanhang nästan alltid felskrivna ord är furnering (brukar bli fournering) och boggi (som blir boggie, boggy, bogey och jag vet inte alltid).
>>SAOL är inte ett rättesnöre utan snarare ett slags statistik över ordens användning. Ska man uttrycka sig med finess så säger man "urspåring". Visst, det går bra att säga urspårning också, och det går bra att säga "baklykta" när man menar "slutsignal". Eller "jag går hem klockan fyra" när man egentligen slutar 17.00...
>>"Helgmålringning" har jag aldrig vare sig hört eller sett, det måste vara något provinsiellt! Så skulle ingen skriva i Stockholm. Inte heller "busshållsplats" förekommer bland stockholmare, däremot är det mycket vanligt bland utsocknes.
>>I samtliga nu nämnda fall bör man tänka på att det aldrig, vare sig med hjälp av logiska regler eller ordlistor, går att bevisa att det ena eller det andra är fel. I det här fallet är det något helt annat som räknas, nämligen språkets funktion som igenkänningssignal för tillhörigheten till en viss grupp. Det är helt enkelt lite finare att tala som stockholmarna - vilket inte är samma sak som att tala stockholmska!
>---------------
>Intressanta kommentarer som nog fordrar ett genmäle. Horace Engdahl skriver i förordet till SAOL13 att "Svenska Akademiens ordlista är sedan länge den allmänt vedertagna normen för stavning och böjning av svenska ord". Slut citat.
>Det innebär att Svenska Akademien själv anser att ordlistan är normerande och alltså rättesnöret (synonym till norm) för stavning och ordböjning här i landet. De ord som finns i listan är på intet sätt någon slags tio-i-topp-lista för de statistiskt vanligaste orden i språket. Men vill man stava och böja rätt bör man nog hålla sig till detta rättesnöre som SAOL utgör!
>Sedan vore det kul att få utrett på vilket sätt det skulle vara med mer finess om man säger urspåring ("Ska man uttrycka sig med finess så säger man "urspåring".") istället för urspårning? Säger en sofistikerad (nåja?) stockholmare på det viset? Eller vad har du för belägg för den teorin? Är det månne i järnvägskretsar urspåring är populärast?
>Att stockholmare skulle tala "finare" svenska är nog dessutom en alltför grov indelning av den befolkningsgrupp som antas skulle tala och skriva den mest prestigefyllda och korrekta svenskan. Stockholmare är inte en homogen massa utan består av mycket heterogena grupper med synnerligen varierande språkvanor. Olika befolknings- och yrkesgruppers särskilda sociolekter torde vara mer relevanta vid en indelning av svenska språkets användare.

Finessen ligger nog i att urspåringen inte förekommer lika frekvent i skriftspråket, en internetsökning ger exempelvis cirka 300 urspåringar, men närmare 2 000 urspårningar.

En ytterligare finess är möjligen att urspårningen kan anses tvetydligt ety den även kan avse sökande efter klockor.

:-)