Ställverk 3 i Norrköping

(Christer Malm | 2007-04-13 17:16)

För några dagar sedan skrev någon om blockapparater för frigivning av tågvägar och blocksträckor.

I början av 60-talet tjänstgjorde jag som tågklarerare i Norrköping. Där hade vi fyra ställverk av olika typ.

Ställverk 1 stod längst i söder (järnvägsmässigt, inte geografiskt) på plattformen på spår 1. Det var ett hävstångsställverk av klassiskt slag som var byggt 1902 om jag minns rätt. För att kunna lägga tågvägar måste man ha medgivande från tågklareraren i ställverk 2. Dessa medgivanden förmedlades via blockapparater som vevades manuellt. Eftersom man hade två plankorsningar på linjen ut från Norrköping hade man dessutom ett primitivt system för att förhindra att tågvägen lades för tidigt. Det räckte inte med att veva på blockapparaten utan man skulle också ge en ringsignal till ställverket att man ville ha utfartssignalen i "kör". Knappar fanns dels på en stolpe som höll upp plattformstaket, dels bakom hängaren för ytterkläder (!) på tågex i ställverk 2. När utfart var lagd lyste en vit glödlampa ovanför fönstret på ställverks 2 långsida.

En annan intressant detalj var att det tidigare hade funnits manuell linjeblockering mot Fiskeby. Den var nu ersatt av automatisk linjeblockering, men man hade inte byggt om ställverket annat än att det givetvis fanns beroende mellan blocksignalen och vad som då kallades utfartssignalen. Fiskebys blockapparat hade flyttats till ställverk 1 i form av en tryckknapp. För att få utfart söderut måste ställverksvakten alltid ge sig själv medgivande via denna knapp!

Ställverk 2 var ett vevställverk som bara hade låsvevar och en eller ett par kontrollåsnycklar förutom att det stod en lång rad av blockapparater ovanför ställverket. Växlarna i tågspåren utanför ställverket var klotväxlar och lades manuellt på plats för att sedan låsas i ställverket.

Ställverk 3 var ett elektriskt ställarställverk med mekaniskt register. Jag vet inte om det har funnits fler elektriska ställverk som saknde illuminerad spårplan, men ställverk 3 är det enda jag sett som inte hade någon. Man fick alltså lägga växlar och ställa signaler enbart på allmän kännedom om spårkonfigurationen. Jag gick övning där några dagar, men jag måste alltid ha en bangårdsritning framför mig för att göra rätt.

Även här sköttes medgivandena från tkl via blockapparater som dock var något modernare - man behövde inte veva utan det räckte med att trycka ner handtaget. En annan relativt sällsynt faktor var att det fanns tre stycken eldrivna utfartssemaforer norrut.

Ställverk 4 slutligen fanns egentligen inte på Norrköping C utan var ställverket för stationen Ståthöga som gränsade mot Norrköping C utan mellanliggande linje. Det ställverket var också elektriskt med mekaniskt register, men var försett med en iluminerad spårplan.

Jag ångrar djupt att jag inte tog ineriörbilder från de här ställverken. Den enda bild jag har är denna som visar ställverk 3 1965 när man byggde en planskild korsning för Ståthögavägen. Om det är någon som har ineriörbilder vore det kul att få se dem!


Sv: Ställverken i Norrköping - Gunnar E - 2007-04-13 21:11