Svar om Norrfors
(Karin Floryd | 2007-10-25 23:08)
Längre ner på sidan finns ett inlägg om Norrfors.
I Norrfors föddes mina morföräldrar.
Morfar hette Karl och
var resepredikant och mormor var
predikanthustru och levde
för att ta hand om alla utom sig
själv. Morfars far var
bysmed. Han for av hästen en gång,
nån gång före 1920. Det
fanns ingen läkare i byn och att köra
honom med hästskjuts
skulle ta för lång tid. Tåget kom
strax efter så han
lastades in i postvagnen och så hamnade
han på lasarettet
i Ö-vik. Han kom hem i träfrack.
Bland järnvägsbilderna fanns den
här.
Det är det gamla stationshuset. Min
mormor Alice flyttade
dit när hon blev änka 1981. Hon bodde
på ovanvåningen.
Balkongen var hennes men fönstret
bredvid hörde till ett
uthyrningsrum. Där bodde skogsarbetare
och andra
tillfälliga vintergäster, i perioder
stod det tomt. På
bottenvåningen bodde herr och fru
Sehlin. När mormor
behövde hjälp att slå i en spik elle
byta en propp fick
han inte gå upp ensam för sin fru,
eftersom han hade varit
otrogen en gång. Dock inte med min
mormor.
Jag firade jul där ett år. Pannan
stannade på julaftons
morgon. Herr och fru Sehlin var
bortresta så
kyrkvaktmästaren kom och startade den.
Uno hette han.
Undrar om han lever ännu.
Trapphuset var svinkallt på vintern,
trapphus i Norrland
är alltid svinkalla på vintern. Vi sov
i rummet med
balkong. På sommaren hade vi dörren
öppen för det var så
stillsamt och fint där, långt ute på
landet.
När godstgen for förbi kastade man sig
mot väggen för det
kändes som om tåget körde rakt genom
rummet.
Mormors kök låg på framsidan, där
satt hon vid fönstret
med en kopp kaffe tidigt om mornarna och
dirigerade samhället.
En gång kom några jägare och sköt en
blind älg som klev i
rabatterna. På vintrarna satt hon och
knackade på
fönsterrutan för att skrämma
ekorrarna så att de inte
skulle äta upp fågelmaten.
Mamma har parkinson. Hon var och
hälsade på mormor i
Norrfors och sedan mig i Umeå, innan
hon skulle åka hem
till Skåne igen. Hon glömde sin
medicin hos mormor så hon
pratade med konduktören när hon klev
på i Vännäs, så
konduktören ordande så att tåget
stannade i Norrfors och
där stod mormor ute vid spåret och
lämade över medicinen i
en liten väska.
Kanske skulle tåget ändå vänta in
ett möte just där, men
snälla, tala inte om det för mig i så
fall. Jag vill
hellre att det skall vara min mammas
vackra ögon som
gjorde att Norrlandståget stannade
enkom för hennes skull.
Sv: Svar om Norrfors - Bobo L - 2007-10-25 23:15
Sv: Svar om Norrfors - Mattias Thorslund - 2007-10-26 01:26
Sv: Svar om Norrfors - David Larsson - 2007-10-26 05:55