Sv: Den sista reguljära svenska ångloksdriften vid JMJ

(Lars Olof Lind | 2003-09-14 10:47)

Som ett svar på: Den sista reguljära svenska ångloksdriften vid JMJ skrivet av Carl-Erik Olsson den 13. sep 2003 13:48:05:

>>
>>Men sista reguljära ångdriften i Sverige var dock vid Jularbo-Månsbo-Järnväg och upphörde den 20 september 1977. Bilden ovan kommer från Arvid Wallins samling och visar JMJ J 1401 i Månsbo c:a 1970.
>>/Daniel
>F d SJ J 1401, på bilden från den sista ångdrivna banan JMJ, var dock varken deras sista eller enda ånglok.
>Men vad var egentligen JMJ?
>Vi tar förstås en titt i “standardverket” Järnvägsdata (som förstås borde finnas hos varje pv-läsare!) och finner i dess utgåva 1999 förutom lite siffersammandrag en hänvisning till artikeln “Ångande industribana i Dalarna” av Thomas Walldow i TÅG nr 7/1976. Efter en stunds letande finner vi då även denna, här följer då ett referat med en del sentida kommentarer:
>Från Jularbo (4 km NO om Krylbo, på linjen mot Storvik) utgick en 4,8km lång industribana till Månsbo, mittemot Avesta på andra sidan Dalälven.
>Banan, öppnad 1919, anlades av Månsbo Jv AB, ett 1916 bildat senare dotterbolag till Alby Klorat, som behövde järnvägsanslutning till sin fabrik i Månsbo. Koncession hade beviljats redan 5/5 1908. Granne med denna fabrik var Gränges Aluminium, som också utnyttjade järnvägen. In på 20-talet fanns viss persontrafik och fortfarande, åtminstone 1976, fanns stationshus och plattform kvar i Månsbo. Man hade egna JMJ-märkta vagnar, varav några fanns kvar 1976, men annars skedde trafiken med SJ-godsvagnar.
>1976 gick två tågpar på vardagar. “På banan lever ångloksromantiken fortfarande kvar och har väl blivit något av Dalarnas egen museibana, utan någon som helst inblandning av museiföreningar eller järnvägsklubbar.”
>Framtiden befanns 1976 oviss, men troddes med säkerhet finnas kvar till 1979. En del tillverkning vid Kloratbolaget skulle flyttas till huvudfabriken i Alby, och avtalet med Gränges Aluminium skulle löpa ut.
>Banan kom alltså att trafikeras med ånglok endast t o m 20/9 1977, nedlades 1/7 1981 och revs upp 1982.
>Dragkraften bestod av begagnade ånglok av kostnadsskäl. Man hade haft sammanlagt sex egna lok, data nedan enl Ulf Fjeld i samma nr av TÅG. Ett flertal gånger hyrdes även andra ånglok in, bl a E-lok från SJ.
>1. Nohab 167/1883, urspr SJ Pb 316 “Lärkan”, ax.f. B1, sålt t JLJ 1910, t JMJ 1917/1918. Möjligen avställt 1920 och sålt 1924 till Skönviks AB.
>2. Krauss 489/1875, urspr SJ Q 226 “Serla”, ax.f. B, t Nohab 1897, t GSJ 1902, t JMJ 1918, avställt 1920-26 och slopat 1931.
>3. Nohab 117/1880, urspr SDJ 4 “Bispberg”, ax.f. C-2, t JMJ 1929, slopat 1961, skrot 1962 (i Sala?)
>4. Nohab 378/1893, urspr MGJ 1 “A.F.Hörstedt”, ax.f. 1B, t JMJ 1948, 1976 t mfÖSJ.
>5. Motala 627/1918, urspr SJ J 1401, ax.f. 1’C2’, t JMJ 1961, åter t SJ 1972, skrot Hybo 1974.
>6. Atlas 172/1917, urspr SJ J 1298, ax.f. 1’C2’, t JMJ 1972, efter nedläggningen fill MfGDJ, Falun.
>Urspr SJ J 1298 finns väl fortfarande kvar, om än i mycket slitet skick, i lokstallet i Falun tillsammans med systrarna J 1338 och J 1398, alla från olika tillverkare och uppvisande olikheter som jag inte trodde fanns inom en standardtyp men gjordes uppmärksam på vid besök där.
>Urspr MGJ 1 "A.F.Hörstedt" finns fortfarande kvar i Kristianstads järnvägsmuseum som ett av få kvarvarande mindre skånska privatbanelok.
>Således finns det idag kvar en tredjedel av JMJ:s dragfordon, men finns det kvar några rester av själva banan eller station, såhär ungefär 27 år efter artikeln i TÅG?
>/kommenterade och undrade fortfarande frågvise CEO

Stationshuset i Månsbo finns kvar och är sedan många år privatbostad. Det var det redan då trafiken pågick. Månsbo bangård är delvis bebyggd med småindustrier. Vet ej om lokstallarna - det fanns två - fortfarande finns kvar.
Banvallen är asfalterad cykelväg där den går ut från Månsbo stn och under rv 70. Hur det ser ut i andra änden, vid Jularbo, vet jag inte./LO Lind