Go west del 9, genom Klippiga bergen
(Johan Wahlstedt | 2007-12-31 02:44)
Fortsätter med reseberättelsen från USA, det var ett tag sedan sist men det tar ju så tid att skriva något...
Tidigare delar här:
Del 1, Washington
DC
Del 2, tåg till
Philadelphia
Del 3,
Philadelphia
Del 4, New
York
Del 5, med
Capitol Limited till Chicago
Del 6,
Chicago
Del 7, med
California Zephyr
Del 8,
Denver
Tidigt söndag morgon lämnade vi
tillbaks hyrbilen och fick skjuts till
Denver Union Station.
Väl på stationen visade det sig att
tåget var en timme sent .
Så vi lämnade in väskorna i
bagageförvaringen och gick en kort
promenad på stan. Här polletterar man
även väskor som inte är handbagage.
Tyvärr blev det ingen bild på den
museala miljön innanför dörrarna
Och här lämnas polletterat bagage ut
efter ankomst.
Det blev åxå en god stund att studera
den pampiga väntsalen och biljettluckan
som har öppet i anslutning till alla
tåg. Vilket innebär två timmar på
morgonen
Så blev det tillslut dags för
incheckning, kort kö för
förstaklass-/sovvagnsresenärer till
vänster och lång kö för
andraklass-/sittvagnsresenärer till
höger. Det är konduktörerna från
tåget vi ska åka med som genomför
biljettviseringen här innan
ombordstigning, biljetten byts mot ett
boardingkort med vagn och plats (som
stod på biljetten man lämnade ifrån
sig). Det var det där med att leka flyg
.
Och så fick vi gå ut till tåget som
backats ned, här syns tydligt att
genomgången sker på övervåningen i
Superliner vagnarna. Det, enligt min
mening, bästa konceptet för
tvåvåningsvagnar. För att koppla
Superliners i tåg med vanliga vagnar
finns det transition sleepers som
har övergång i normal höjd i ena
änden, dessa används normalt som
personalsovvagnar (det var säkert en
sån i andra änden av tåget).
Bergsklättringen började strax efter
avgång, mile high city ligger alldeles
vid foten av klippiga bergen.
I serpentiner går det uppåt och
uppåt. Tre lok känns helt plötsligt
ganska rimligt
Efter frukost blev det en stund i
utsiktsvagnen. Åtta mil framåt (nåja)
och en dryg mil uppåt (2816 möh) från
Denver kommer man till Moffat
tunnel, USAs längsta(?)
järnvägstunnel på 10 km (genom
klippiga bergen som sagt :) ). Tunneln
öppnades 1927 och ersatte den långa
och höga vägen över Rollins pass.
Strax innan tunneln gör man utrop om
att man ska ta en sittplats och inte gå
mellan vagnarna förrän tåget är
igenom, när man tittat på det här
videoklippet på Youtube inser man
att diesellok och tunnlar inte är så
bra
Hjälploken bak i tåget är
dessutom bemannade med förare
Efter en stund i tunnels mörker kommer
man ut mitt i Winter parks skidbackar
och stannar vid Frasier-Winter park,
CO.
Till höger The Ski Train som går
hit från Denver och tillbaks över
dagen.
Annars är det mest långa godståg som
ringlar sig fram på den enkelspåriga
linjen över the Rockies, här
slutat på ett mötande koltåg.
Granby, CO
Längs Colorado River, här nära
källorna är den inte så stor
Dags för lunch, något lättare som
omväxling denna gång. Mat ingår och
man blir anvisad plats vid ett delat
bord, men det har jag redan skrivit om
(här).
Landskapet rinner förbi
Glenwood Springs, CO. Härifrån till
den inte helt okända skidorten Aspen,
CO finns en nedlagd men inte uppriven
bibana som länstrafiken (motsvarande)
köpt för att eventuellt använda i ett
spårvägsprojekt. Någon som vet hur
det går med det?
Så skramlar det på med någon timmes
försening när det börjar skymma
någonstans i västra Colorado.
Grand Junction, CO. Här var det åter
avlösning (med bil..) för förare och
konduktörer, servicepersonalen åker
med hela resan och bor ombord.
Varje sovvagn har sin vagnvärd som
i vissa fall piffar upp den en
aning
Fortsättning följer..
Sv: Go west del 9, genom Klippiga bergen - Lennart Petersen - 2007-12-31 02:56
Sv: Go west del 9, genom Klippiga bergen - Ingwar Åfeldt - 2007-12-31 04:59
Sv: Go west del 9, genom Klippiga bergen - ASLJ-vän1 Eric Renstrand - 2007-12-31 05:24
Sv: Go west del 9, genom Klippiga bergen - Richard Loe - 2007-12-31 10:33