Några bilder från sommarens resa i Jug****nd del 7, fortsatt ånglokssafari
(Johan Wahlstedt | 2006-12-27 02:32)
I föregående tråd http://www.tydal.nu/postva gnen/713938.htm hittade vi ett ånglok i drift vid lutfabriken i Lukovac.
Nöjda med att ha sett och fått åka
ånglok i riktig tjänst i Europa
år 2006 tackade vi lokpersonalen och
fortsatte..
..till stationen i Lukovac som vi nu
insett var den låg. Schüsst rad med
utfartssemaforer
På stationen var det tämligen dött
men här stod en bunt lastade kolvagnar.
Enligt uppgifter på nätet ska ånglok
användas för växling vid kolgruvan i
Sikulje någon kilometer bort och för
att dra ner koltågen hit. Klockan
började bli mycket och det vore bra att
komma tillbaks till Sarajevo medan det
var ljust och slippa åka den slingriga
vägen över bergen i mörker. Så vi
gjorde ett lite halvhjärtat försök
att hitta kolgruvan i Sikulje, vi såg
den på håll men inte lyckades komma
nära, innan vi bestämde oss för att
det var dags att vända tillbaks mot
Sarajevo.
På vägen passerads lokstallet i
Bukinje, men där var det tyvärr
fortfarande tomt.
Alldeles intill Bukinje ligger Tuzlas
kraftverk som bränner det kol som bryts
i gruvorna runtomkring. Kostnaden för
gruvdriften högre än
världsmarknadspriset på kol men,
arbetslösheten är hög i Bosnien och
jobben i gruvorna är viktiga. Å andra
sidan är kraftverket och hela
elförsörjningen olönsam och det går
knappast att ta tillräckliga priser
för att nå lönsamhet.
Kraftverket i Tuzla tillbör den
Bosnisk-Kroatiska staten. Elnätet i
Bosnien tre delar Bosnien-Serbiska,
Bosnien-Kroatiska och Bosnien-Muslimska
med egna kraftverk och
distributionsnät. Elen till respektive
folkgrupp levereras från rätt
kraftverk, inte från det närmaste
(vilket leder till onödiga
överföringsförluster). Skojigt
land
Men vi hade som sagt bestämt oss för att avsluta ånglokssafarin och åka tillbaks mot Sarajevo innan det blev mörkt. Nästan längs vägen mellan Tuzla och Sarajevo ligger Dubrave där det finns ytterligare en kolgruva som förser Tuzlas kraftverk med kol, och som enligt uppgift skulle växla med ånglok, så vi gjorde en snabb koll. Gruvan (dagbrott) var relativt enkel att hitta och vi försökte prata oss in genom grindarna. Vakten var för all del vänlig, men det var helt omöjligt att komma förbi utan papper från Tuzla. Strax innanför grindarna låg utlastningen och växling av lastade vagnar pågick. Lät inte det som ett ånglok på håll? På våran sida låg det välvuxna villaträdgårdar mellan vägen och gruvan så vi bestämde oss för att försöka köra runt till andra sidan gruvan för att få en överblick.
Men en bit bort och runt hörnet
spärrades vägen
Visst låter det
ÅNGLOK!
Bilen parkerades snabbt och fult vid
vägkanten..
..och fram mellan träden kom tåget.
Gruvan ligger en tåglängd bakom
träden så farten hade det inte fått
upp. Ännu.
Ett fullastat koltåg (tågvikten torde
vara över 1000 ton, om uppgifterna
stämmer) draget av en 33:a är en
imponerande upplevelse
Tåget nästan förbi och bommar
upp
Lokpersonalen vinkade, skrattade och
pekade i färdriktningen åt oss. Nu
skulle det jagas ånglok, snabb
uppsittning och iväg..
..på en knappt körbar grusväg
längs spåret. Med tanke på tågets
hastighet borde vi hinna förbi och få
en bild till
Den hyrda stackars VW
Polon var nog inte byggd för
offroadkörning lastad med fem
grabbar och fick nog några extra
bugglor undertill
Jag och N som garvat
åt fotografer som följde ångtågen
på RB med bil, och nu gjorde vi det
själv fast i ett olämpligare tempo på
en olämpligare väg. Men lite
spännande är ju ångloksjakt
Till en
början gick det bra men när spåret
gick till vänster och vägen till
höger blev det värre. Tyvärr fanns
varken vägen vi åkte på eller den som
korsades med på kartan. Men riktningen
var inte helt fel och efter en stund
dök huvudvägen Tuzla Sarajevo upp.
Vi svängde norrut och..
..efter några hundra meter spärrades
vägen vid en plankorsning. Och vad dök
inte upp! Applåder och skratt från
loket
En bit bort längs spåret i tågets
färdriktning skymtades en signal,
kanske kunde det vara infarten till
Ljubace, stationen där vagnarna lämnas
över till statsbanan. Värt ett
försök, och med några
kvalificerade(?) gissningar hittade vi
fram till..
..Ljubace, där tåget stannat. Ljubace
ligger längs en av ZBH (federationens
statsjärnväg) linjer utan persontrafik
och hit går det två tåg om dagen
från kolgruvan i Dubrave som
producerar, 2600 ton om dygnet enligt
uppgift. Stationen har tre spår och
ligger i en skärning med träd och
buskar längs kanterna. Enda sättet att
se eller kunna fota något var att ta
sig ned i skärningen, men var det så
bra att springa runt i spårområdet?
Ner gick vi i alla fall och fick ett par
bilder på rundgången.
Efter att ha blivit igenkända som
galningarna som jagat tåget med bil var
det inga problem att drälla runt bäst
vi ville.
En lokomotivförare..
..och en eldare.
Loket bunkrades nog direkt från
utlastningen, kolen verkade väl mager
för lokeldning och storleken var klart
varierande, allt från stybb till bitar
i ett eller ett par kålhuvudens storlek
som fick kastas in i gapet med
tvåhandsfattning..
Väntan. Vi pratade lite med
tågpersonalen och ställverksvakten
efter bästa förmåga, den som kunde
mest utrikiska var ställverksvakten och
med hjälp blandspråket förstod vi att
det skulle komma ett tåg från Tuzla
vid 21 tiden. Ett par öl att dela eller
några cigaretter att bjuda på hade
inte skadat, men men...
Efter en dryg halvtimme kom det en ZHB
661:a (sexaxlig GM-diesel) med ett
tomtåg. Ett sånt tråkigt lok var ju
inte värt att fotografera, inte just
då i alla fall
Loken bytte tågsett
med varandra så 33:an kopplades
framför tomvagnarna och dieselloket
framför de lastade.
Bromsprov i skymningen. Mycket
stämningsfullt måste jag säga.
Avgång! Att stå bredvid en 33:a som
startar med ett koltåg inte bara hörs,
det känns. Ordentligt
Och så skramlade den oändliga raden
tomma tvåaxliga lådvagnar iväg mot
Dubrave igen. Strax därefter mullrade
även det lastade tåget vidare mot
kraftverket i Tuzla, det i vanliga fall
så imponerande motorljudet kändes
väldigt fjuttigt denna gång.
Innan lugnet åter lagt sig var vi
inpackade i bilen och på väg tillbaks
mot Sarajevo, det blev kolmörkt innan
vi kommit upp i bergen. Men Sarajevo
nåddes utan några större strapatser
och vi kunde äta en mycket sen middag
några myggbett och åtskilliga
upplevelser rikare
En lång dags
ångloksjakt i Bosnien var över (för
den här gången, jag hoppas det blir
någon mer innan det är slut på
ångdriften i fd. Jugoslavien.) och
dagen efter skulle Sarajevo utforskas,
men det får bli en annan historia
Sv: Några bilder från sommarens resa i Jug****nd del 7, fortsatt ånglokssafari - Jesper Werle - 2006-12-27 03:21