Sv: 80-tal i färg; unplugged på Östra. Korta spårledningar eller dvärgbrist?
(Kalle Svärd | 2007-02-05 21:07)
Som ett svar på: Sv: 80-tal i färg; unplugged på Östra. Korta spårledningar eller dvärgbrist? skrivet av Bobo L den 04. feb 2007 13:14:46:
>>Jag har hört så många gånger att
felet med Östra var det korta
spårledningarna men jag håller
faktiskt inte med. Jag tycker det
horribla var att ha fjärrmanövrerade
(från tågx) växlar som inte skyddades
av signaler från samtliga håll! Felet
var alltså, enligt min mening, att man
kunde växla ut i en fjärrmanövrerad
växel (och dessutom tågväg som Kurt
skriver) på bara ett muntligt
tillstånd. Givetvis skulle det funnits
en dvärgsignal som måste visa stopp i
minst t ex) 30 sekunder innan växeln
kunde läggas om (eller tågväg
ställas)!
>>/Leif
>>Jag har hört så många gånger att
felet med Östra var det korta
spårledningarna men jag håller
faktiskt inte med. Jag tycker det
horribla var att ha fjärrmanövrerade
(från tågx) växlar som inte skyddades
av signaler från samtliga håll! Felet
var alltså, enligt min mening, att man
kunde växla ut i en fjärrmanövrerad
växel (och dessutom tågväg som Kurt
skriver) på bara ett muntligt
tillstånd. Givetvis skulle det funnits
en dvärgsignal som måste visa stopp i
minst t ex) 30 sekunder innan växeln
kunde läggas om (eller tågväg
ställas)!
>>/Leif
>
>*skrattar* Oj...! Jovisst har du
rätt! Haken är (var?) bara att du då
förmodligen bara kunnat köra 25 % av
tågen i maxtimmarna! Förstå att när
det var som hetsigast på Östra, dvs i
rusningstimmarna, så tjänstgjorde FEM
växlare + basen som också både hade
enstaka egna drag och därtill ryckte in
när saker rörde till sig. DESSUTOM
alla ankommande och avgående tågen!
Jag vill minnas att det var 12
ankommande tåg och lika många
avgående tåg de värsta timmarna.
Avgående tåg från spår 2, 3 eller 4
kunde hanteras samtidigt som ankommande
tåg till spår 5, 6 eller 7. I övrigt
endast en tågväg i taget.
>Förvisso var inte alla fem samtidigt
tjänstgörande växlarna ute med
varsina drag hela tiden, men att det
pågick tre olika aktiviteter samtidigt
var vanligt en stor del av dagen. Fyra
var inte alls ovanligt, hände säkert
flera gånger om dagen. Dessutom akuta
lokbyten eller snabba besök upp till
motorvagnsstallet (där alla
eldragkrafterna fick snabba åtgärder
gjorda). Dessa skedde ofta i samband med
rundgången som på tex Näsby
Parktågen förfogade över 8 minuter
från ankomst till avgång. Ofta var
ankommande tåg någon minut sena så
tiden inne på Östra fungerade i
praktiken dessutom som regleringstid som
det kallas inom lokaltrafiken.
>Ovanpå allt detta ska man minnas att
bara ungefär hälften av alla
växlingsrörelser avsåg enkel
rundgång! Ofta var det till- eller
frånkoppling av vagnar som skulle ske
så en stor del av växlingsdragen
skulle alltså skära diagonalt över
ungefär alla spåren en eller flera
gånger...! Dessutom, vid den här tiden
förekom inga manövervagnar! Vissa tåg
i rusningen gick med "dubbla
dragkrafter", dvs en i vardera änden.
Det rörde sig om "kvartsparkarna" och
Hägernäs/Viggan-tågen. Därtill
enstaka tåg som avgick för att delas
ute på banan eller ankom efter att
satts samman av två tåg "out there",
ungefär två på morgonen och två på
kvällen. Tänk sedan "vinter",
meterhöga snövallar ute på
bangården, -20 gr, snöstorm mm.
>*pust*
>Trots detta, och trots uråldrig
fordonspark, ansågs RB vid denna tid
vara ett av de pålitligaste
trafikmedlen i Stockholmsområdet! Det
förekom ibland att Radio Stockholm
rapporterade att tunnelbanan var ett
kaos, bussarna hade stora svårigheter,
pendeltågstrafiken i praktiken var helt
inställd och RB meddelade sju minuters
försening på Österskärlinjen!
>Men jovisst, det förekom dagar då
hela trafiken kollapsade och kördes
lite hipp som happ med vad som råkade
fungera just för stunden. Det gick
nästan alltid tåg, men när och vilka
lok och vagnar, det kunde bli lite hur
som helst! Det var å andra sidan ganska
kul att jobba som växlare eller
växlarbas just då, när man fick
improvisera med lok, vagnar och den lok-
och tågpersonal som befann sig på
olika ställen på banan! Då kunde man
kosta på sig "skojiga"
sammansättningar som "storlok" till
Rimbo/Kårsta, eller att retas med
någon förare genom att ge honom eller
henne tex "Grisen" i ett
Österskärståg.
>Å andra sidan kunde man ibland bli
vansinnig över att bangården på
Östra höll på att korkas igen av
ankommande tåg som väntade på att
växlas undan. Ett sätt att lösa en
sådan situation var att helt enkelt
skicka ut ett eller ett par rusningståg
"vart som helst" på banan bara för att
bli av med dem några timmar!
>Vid några tillfällen med större brax
inne på Östra eller ute på banan
ställdes tillfälligt tågsätt upp i
tex Roslags Näsby för att sedan köras
in till Östra när det lugnat ner sig.
En gång vid ett sådant tillfälle,
när det var stopp på nerspåret mellan
Roslags Näsby och Djursholms Ösby,
skulle ett "storlok" dra in 11 pass som
tomtåg från just Roslags Näsby. Jag
skulle "ha natten" på växlingen och
nuvarande chefen för tillsynshallen
inne på Östra var avgående kvällsbas
men var fortfaranade kvar pga allt strul
som varit under dagen. Vi träffades vid
nio-tiden på kvällen inne på tågx
på Östra för att gå igenom hur
tågläget och fordonsläget var inför
natten. En j-vla röra, kan väl lugnt
sägas..!
>Då hör vi ett radioanrop över radion
från en förare i Djursholms Ösby.
"Stoppa honom, han välter ju!!". På
grund av enkelspårsdriften gick
södergående tåg på uppspåret. I
Djursholms Ösby krävde den enormt
röriga och illa anpassade bangården
att dessa tåg gick en ovanlig tågväg
för att komma ut på nedspåret söder
om stationen. Ställverksvakten hade
inte klart för sig att de var ett
mycket långt tomtåg som skulle passera
via denna tågväg. Dessutom var
signalsäkerhetsanläggningen även där
sådan att man använde lite
fingertoppskänsla och olika mått av
erfarenhet och förstånd vid dess
manövrerande. Resultatet blev att när
ställverksvakten tyckte att tåget
borde ha passerat en viss växel lade
han om den för att lägga tågväg till
ett väntande mötande tåg vid
plattformen. Haken var alltså att de
inte var sex vagnar som skulle passera
växeln utan elva stycken. Resultet blev
att han lade om växeln under vagn nr
tio som välte och lade sig på tvären
över båda dubbelspåren. Färdigkört
den natten, och i värsta fall även
nästa dag..! Det enda som trafikerade
östra station nu var tågen till och
från Näsby park, men de gick så här
dags med ensam motorvagn.
>Det skulle alltså bli en lugn natt
inne på Östra. Anders och jag gick
igenom vad som stod på olika spår och
han tog på sig att rangera ihop
"nånting" av det så att det skulle
kunna gå att få ut dem i trafik ifall
bärgarlaget skulle kunna få undan den
välta vagnen innan morgonrusningen.
Innan han satte igång bokade han ett
rum på överliggningen, och ringde hem
och sa att han inte skulle komma hem den
natten. Själv gick jag och handlade
lite fältmässig kost så jag skulle
överleva natten på annan ort. Sedan
plockade jag åt mig några välladdade
"paltar" och körde upp till Roslags
Näsby. På vägen tog jag med mig en
pizza åt den egentligen ledige
signaturen "Rid" som hade varit på väg
att tillbringa kvällen hos en kompis
men som tagit upp bevakningen i Roslags
Näsby för att möjliggöra trafik på
den norra delen av RB. Här rullade nu
mot Lindholmen-Kårsta och mot
Österskär en visserligen improviserad
men regelbunden trafik, faktiskt tätare
trafik än annonserat, både för att
sålunda kompensera för förseningarna
men oxå för att hålla personalen
sysselsatt och för att den proppfulla
bangården helt enkelt inte rymde fler
fordon.
>Under tiden som "Rid" käkade
inventerade jag beståndet på
bangården och filurade ut hur man
skulle kunna göra en morgonrusning av
det på enklaste sätt. Ett problem var
att alla dragkrafter ju befann sig i
södra änden av sina tågsätt, medan
de skulle behöva vara i norr nästa
morgon. När nu de elva vagnarna
försvunnit så hade situationen
förbättras från omöjligt igenchokad
bangård till "bara" ett "femtonsspel".
För att Rickard skulle slippa klargöra
alla dragfordonen för växling med ett
i taget valde vi ut en stark dragkraft,
en X9p, som växellok. Därefter vidtog
en rangering som kanske aldrig varken
förr eller senare ägt rum i Roslags
Näsby. Jag gick runt och hängde av och
på luftslangar, fällde upp och fällde
ner gångbryggor och grindar, kopplade
från värmekablar och kopplade till
värmekablar. Uppe i backen mot
Enebyberg spanade "Rid" tålmodigt i
mörkret mot mina "framåt" och "stopp",
"back", "sakta back", "koppel" och
"framåt" igen. Efter några timmar, dvs
framåt ett på natten stod ungefär 3/4
av RB:s morgonrusning färdigväxlad och
väntade på sin tågpersonal. Genom att
göra några tåg lite kortare än
vanligt, och med udda sammansättningar
räckte dragkrafterna till alla
morgontåg till Lindholmen, Österskär
och Hägernäs. Det enda som skulle
behöva bli inställt var ett
Hägernäståg. Det vi nu inte visste
någonting om var hur trafiken skulle
kunna bedrivas nästa morgon. Att köra
en morgonrusning med enkelspårsdrift
var bara inte att tänka på! Det skulle
å andra sidan inte vara mitt bekymmer,
för kl 6 på morgonen skulle mitt
nattskift sluta.
>Under kvällen hade tågx på Östra
(som också fyllde funktionen som dagens
trafikkontor med jourhavande
personalfördelning) ägnat sig åt
stuva om i morgonens turlistor för
personalen så att förare och
konduktörer som bodde norr om Stockholm
dirigerats till Roslags Näsby. Det
innebar att flera förare och
konduktörer fick tjänstgöra på för
dem ovana tåg, men jag tror att de
flesta tyckte det var ett kul äventyr!
Jag vill minnas att en var missbelåten
eftersom han drabbats av det stökiga
"skoltåget" från Lindholmen-Vallentuna
som han annars gjorde allt för att
slippa tjänstgöra på, dessutom med en
eller ett par vagnar för lite...
>Hur gick det sen då? Jodå,
bärgarlaget fick upp den urspårade
vagnen frampå småtimmarna, och
banavdelningen kunde reparera och
besiktiga växeln så precis när
morgonrusningen skulle gå igång fick
tågx på Östra klart att båda spåren
skulle kunna trafikeras! Däremot blev
det förstås stökig förmiddag för
växlingen att återställa alla
fordonsomlopp av den osorterade samling
lok och vagnar som allteftersom anlände
under morgonen och förmiddagen!
>/Bobo L
Hehe underbar redovisning av nått som man vart med om ett antal gånger under dom 20 år som man gått på banan! 20år jösses!! Jaja bara 28år kvar till pension! ;-)
///Kalle
Sv: 80-tal i färg; unplugged på Östra. Korta spårledningar eller dvärgbrist? - Sven A - 2007-02-05 21:17